– Jag har under de här åren kunnat se hur riksdagen nästan totalt har tömts på innehåll, makt och inflytande. Man kan säga att det är en ganska anpasslig roll som transportkompani åt regeringsmakten, säger Anne-Marie Pålsson.
I sju år har hon suttit i riksdagen och ofta stuckit ut. Det är till exempel hon som föreslog systemet medhushållsnära tjänster.
Det som har gjort att hon inte vill sitta kvar i riksdagen är att riksdagsledamöterna, enligt henne, inte har någon självständig ställning utan styrs av regeringen och av partierna.
Dessutom är hon kritisk till att partiledningen utser gruppledaren i riksdagen. Det understryker ytterligare riksdagens vingklippta möjlighet att granska regeringen, enligt henne.
– Det är alltid viktigt att lyssna till dem som för fram kritik, men i grunden tycker jag att det är oerhört viktigt att vi också har en regering och en riksdagsmajoritet som har förmåga att leverera förslag som innebär att man går i rätt riktning. Det gäller inte minst i den här typen av lägen med ekonomisk krishantering där väljarna ska veta att när regeringen säger saker kan man förvänta sig att de också ska passera riksdagen, säger Lars Lindblad, Moderaternas gruppledare i riksdagen.
Problemet med partilojala och bakbundna riksdagsledamöter är detsamma i alla partier, betonar Anne-Marie Pålsson, som inte vill rikta särskild kritik mot sitt eget parti.
– Det är inte så att Moderaterna skulle sticka ut och på något sätt vara värre än något annat parti utan detta är ett genomgripande systemfel, säger hon.
Katarina Helmerson
katarina.helmerson@sr.se
