Onsdagen den 7 mars attackerades ugandierna på nytt. Då färdades de i en konvoj och när de närmade sig korsningen K4 visade den sig vara ett bakhåll. Konvojen besköts av spärreld.
Ugandierna klarade sig, men minst tio civila sköts ihjäl. En blodig sargad manskropp låg vid vägkanten. Han hade stått och väntat på bussen. En restaurang intill såg ut som ett slagfält, flera lunchgäster hade dödats.
Medina-sjukhuset i Mogadishu uppger att de hade tagit emot 17 skadade efter bakhållet, utöver de 95 skadade som kommit in de senaste dagarna.
Hopp väcktes i december
När Somalias övergångsregering med hjälp av Etiopien fördrev islamisterna i december väcktes hoppet om att Somalia kanske denna gång skulle kunna bryta åratal av anarki och våld.
Regeringen har sedan misslyckats i att konsolidera sin makt och kontroll.
Miliser härskar återigen på gatorna. Krigsherrarna är på väg tillbaka. Priset på vapen, som lätt kan köpas på marknaden i Mogadishu, har stigit i pris, ett säkert tecken på att situationen försämrats. De godtyckliga vägspärrarna där vanliga människor avkrävs ”skatt” är åter ett sorgligt inslag i gatubilden i Mogadishu. Och kriminaliteten har ökat.
Därutöver attackeras så gott som dagligen mål som har en anknytning till övergångsregeringen eller de etiopiska trupperna som dröjts sig kvar i väntan på den afrikanska fredsstyrkan. Attackerna tillskrivs grupper med anknytning till de Islamska domstolarna.
Välkomnandet som den ugandiska förtruppen fick smaka är en varningssignal från islamisterna.
– Det är dags för Somalias unga att sluta upp och slåss mot alla ockupanterna, både etiopier och andra, sade Aden Hashi Ayro, en av islamisternas befälhavare.
Hans uppmaning att ta till vapen sändes i den Mogadishu-baserade radiostationen Koran Radio i onsdags kväll.
Men våldet i Somalia i dag finns överallt. Så här kan en ”vanlig” dag se ut i Somalia:
3 februari 2007
Landets polischef, överste Ali Qalaf, mördades i ett överfall. Ett beväpnat gäng kastade en bomb mot en bio. I Mogadishu avtvingades bilister pengar av milis som åter tycks kontrollera stadens gator. Samma dag, i Lower Shabelle Region, rapporterade lokala medier att det inte fanns någon polis och att milis rånade civila i staden Merka samt attackerade en lastbil som transporterade människor.
Ugandiska soldater hoppas på fred, trots att chanserna är små.
Flera bedömare menar att det moment när fred hade en verklig chans redan har passerat. Somalia är tillbaka, ”business as usual”, som en uppgiven ung man uttryckte det.
Presidenten visar allt tydligare sin motvilja till politiska kompromisser. Delar av parlamentet, som är i opposition mot presidenten och övergångsregeringen, har lämnat landet och befinner sig i grannlandet Djibouti. En rad tveksamma lagar har drivits igenom; undantagslagar, terroristlagar, och lagar som snöper pressfriheten.
Den 20 februari antog ett enigt säkerhetsråd i FN en resolution om en fredsstyrka till Somalia. Uppdraget ska utföras av Afrikanska Unionen och mandatets längd gäller för en tid om sex månader.
Amisom, som fredsstyrkan kallas, ska bestå av 8 000 soldater. Intresset från Afrikanska unionens medlemsstater har minst sagt varit svalt. De få afrikanska stater som hittills lovat ställa upp är Uganda, Burundi, Nigeria och Ghana. Tillsammans har de lovat att bistå med 4 000 man, alltså saknas fortfarande hälften av den styrka som anses behövas för att kunna utföra uppdraget att ”stabilisera” Somalia.
Liten chans att lyckas
Amisoms uppdrag är begränsat, somliga bedömare hävdar att mandatet är så smalt och avgränsat att styrkan aldrig haft en rimlig möjlighet att lyckas. Mandatet är att säkra övergångsregeringens installation, träna regeringsstyrkorna, ge skydd åt försoningsprocessen samt tillhandahålla säkerhet så att humanitär hjälp kan komma igång.
Övergångsregeringen krävde att Amisom skulle avväpna den brokiga skaran av väpnade miliser, men så blev inte fallet.
Yoweri Museveni.Bristen på entusiasm hos de afrikanska länderna har sin grund i uppdragets relativa farlighet, Somalia och speciellt Mogadishu anses vara en av de farligaste och mest våldsamma platser, fientligheten hos somalier mot vad de ser som utländsk inblandning och otillräckligt finansiellt stöd från Västvärlden och biståndsgivare.
Uganda har lovat att bidra med 1 400 man och blir därmed den största kontingenten. Uganda har fått befäl över styrkan och ansvaret för Mogadishu, Somalias våldsamma och anarkistiska huvudstad.
Ugandas president Yoweri Museveni har i ett försök att övertyga sin skeptiska hemmaopinion om det rättfärdiga i att skicka ugandiska soldater till Somalia sagt att Ugandas uppdrag är begränsat till att skydda Somalias övergångsregering och att träna landets egna säkerhetsstyrkor.
”Tillmötesgår Washington”
Det är för att tillmötesgå Washington som Musevenis skickar trupp till Somalia kommenterade ugandisk press. Burundi, som får hjälp av en FN-styrka, har ”pressats” att återgälda och har förbundit sig att skicka 1 700 man. Och efter att Ghana valdes till ordförande i Afrikanska Unionen känner sig landet nödsakad att ställa upp, 300 ghananer har utlovats.
Somalias premiärminister Mohamed Ali Gedi har vid flera tillfällen vädjat om en omedelbar utpostering av fredsstyrkan.
Presidenten, Abdullahi Yusuf, har sagt att en nationell försoningskonferens ska äga rum i april. Hans kritiker tror inte på hans ärliga uppsåt och menar dessutom att det är för sent. Yusuf kritiseras också för sin vägran att samtala med islamisterna. Regionala ledare, Västvärlden och medborgargrupper har tillsammans med somaliska politiker argumenterat för en dialog med de mer moderata grupperingarna bland islamisterna. Men presidenten har hittills alltså slagit dövörat till.
Abdullahi Yusuf.– Yusuf talar om försoning, men han talar inte om att dela makten, påpekar Francois Grignon på International Crisis Group.
I avsaknad av en verklig politisk process föreligger det en klar risk för en organiserad revolt.
13 tidigare fredsuppgörelser har samtliga gått upp i rök. Ska Somalia bryta den negativa utvecklingen så är det hög tid att alla parter bjuder till. Utan ett starkt engagemang från internationella samfundet finns inte mycket hopp för Somalia.
Marianne Kihlberg
marianne.kihlberg@sr.se
