De flesta försvunna är ungdomar i 20-årsåldern, men också 12 och 14 åringar har försvunnit, visar en granskning som har gjorts av Human Rights Watch, där Brad Adams är Asienansvarig.
– Human Rights Watch har dokumenterat över 40 fall där fångar försvunnit, uteslutande uigurer, men man tror egentligen att det är fler, säger Brad Adams.
Så här säger ett av många vittnen:
"Polisen kom tidigt på morgonen en dag i början av juli och tvingade ut alla pojkar och män från sina hus. De tvingades till marken och fick ögonen förbundna. Flera misshandlades med batongslag. Polisen undersökte deras kroppar efter blåmärken, om de hade varit med i upploppen. 17 unga män valdes ut. De slängdes upp på ett lastbildsflak och fördes bort. Polisen sa att de som inte hade haft med upploppen att göra snart skulle släppas.
Ingen har släppts."
Varje dag väntar oroliga familjer utanför polisstationer för att få höra om sina anhöriga, men polisen säger att de inte vet något. Ingen säger sig känna till de bortförda.
– Just det, bristen på information, är ett av de värsta brotten mot mänskliga rättigheter, säger Brad Adams.
Att det förekommer tveksamheter i det kinesiska rättssystemet är känt. Jag talade själv med en kvinna för ett tag sedan vars släkting under svår tortyr erkänt ett mord.
När släktingen väl hade avrättats stod det klart att han var helt oskyldig.
– Trots alla tveksamheter är det ändå ovanligt att fångar helt försvinner, säger Brad Adams.
Vad som hänt med fångarna vill man inte offentligt spekulera i, men varför har det då hänt?
– Det är det kinesiska styrets sätt att klart och tydligt tala om vem som bestämmer, tror Brad Adams.
Human Rights Watch uppmanar Kina att låta oberoende utredare granska vad som har hänt, men hoppet att Kina går med på det är litet, särskilt som omvärlden på grund av handelsfrågor och samarbete i frågor om Iran och Nordkorea inte tycks vara intresserad av att sätta press på Kina.
Johan-Mathias Sommarström
johan-mathias.sommarstrom@sr.se
