"Vivat Petru", "Leve Peter". På Historiska museet i Moskva, precis vid Röda torget, pågår lagom till jubileet, en utställning om Poltava. Vladimir Ivanoff, som besöker museet, tycker att slaget har betydelse även i vår tid.
– Poltava är en symbol för det ryska folkets frihet, säger Vladimir, som är historiker till utbildningen, men som har övergått till en mer inkomstbringande verksamhet som affärsman.
Men det som var en seger för Ryssland var också det största militära nederlaget i Sveriges historia. Av en armé på 20 000 man dödades 8 000 och 3 000 togs till fånga, varav många skickades till Sibirien.
Men inte bara Sverige förlorade, menar Denis Gavriltjuk, en ukrainare som är och tittar på utställningen.
– Poltava innebar en chans för Ukraina att bli en självständig stat, en chans som gick om intet, säger Denis. Det genom att den ryska sidan vann. Självständigheten fick istället vänta nästan 300 år.
Sveriges allierade i slaget var nämligen den ukrainske kosackledaren Ivan Mazepa. I den ryska historieskrivningen är han en stor förrädare, men i dagens Ukraina betraktas han som en hjälte.
Ryssland och Ukraina är numera oense om det mesta, till och med alltså om historien. Senare i sommar ska en staty av Mazepa resas i Poltava och det har lett till meningsutväxlingar på högsta nivå. Ryska utrikesdepartementet har till exempel med anledning av detta, officiellt varnat Ukraina för att bedriva konfrontationspolitik gentemot Ryssland.
Men alla ser inte på slaget genom dagens glasögon. Nina Jachtenkova säger att Poltava bara är historia.
– Vi ser inte negativt på svenskarna vars förfäder slogs i Poltava, och jag förmodar att svenskarna inte heller har något emot dagens ryssar, säger Nina Jachtenkova.
Sten Sjöström, Moskva
sten.sjostrom@sr.se
