– Det är inget märkligt eftersom vi har en individuell prövning. Vi gör inte kollektiva bedömningar i Sverige utan vi går in och tittar på huruvida det finns skyddsskäl eller inte. Migrationsverket gör en prövning i varje enskilt ärende och kontrollerar om det finns ett hot som är upplevt, verkligt, som kan beläggas och om detta är tillräckligt för att man ska kunna få asyl. Uppfyller man de kraven så får man lov att stanna, gör man inte det så ska man återvända.
Det räcker inte att tillhöra en kristen minoritet i Irak för att få stanna i Sverige?
– Det kommer aldrig att räcka att tillhöra en viss enskild grupp eftersom vi inte fattar kollektiva beslut utan prövningen måste alltid ske individuellt. Det är så den svenska utlänningslagen är konstruerad, det är så riksdagen har beslutat och det är så jag tycker att den ska fungera också, säger Tobias Billström.
Det verkar som att FN och svenska Migrationsverket gör olika bedömning här av läget i Irak och behovet av skydd och flyktingstatus. Hur förklarar du det?
– Det är inte heller så konstigt. UNHCR gör bedömningar av situationen i en enskild region men går inte på samma sätt som Migrationsverket in och gör individuella bedömningar från början.
När du hör om den här gruppen på 25 Irakier som Ekot har följt, av dem så har 24 flytt till andra länder och en ensam är kvar och han är livrädd i Mosoul, vad tänker du?
– Det är naturligtvis alltid tragiskt när människor tvingas ge sig av på flykt, oavsett om det sker första, andra eller tredje gången. Människors livssituation kan ju också ändras över tid, vi prövar asylansökan vid ett enskilt tillfälle för att ta reda på huruvida det vid det tillfället finns skyddsbehov i Sverige eller inte. Däremot kommer Sverige aldrig någonsin kunna ta ansvar för individer under en obegränsad tidsperiod, säger Tobias Billström.
Monica Saarinen
monica.saarinen@sr.se
