– Tanken var att Riksrevisionen skulle se om det hade gett några effekter och nu kan vi konstatera att det helt enkelt inte går att mäta. Det går inte att se vad den här undervisningen har fått för effekter, trots att den har pågått i 40 år, säger Karin Lindell.
Om regeringen hade försökt att utvärdera SFI, skulle det ha sett annorlunda ut?
– Då hade man insett betydligt tidigare att det inte går att utvärdera som det ser ut idag, och då hade man kunnat göra om systemet.
Det registreras alltså inte tillräckligt mycket fakta idag för att man ska kunna utvärdera SFI. Studenters hälsa, motivation och nätverk är exempel på sådant som borde vara känt eftersom det kan påverka kunskaperna i svenska och möjligheten att få ett jobb mer än vad SFI-utbildningen gör. Det kan också påverka om studenter med större chans att få jobb, eller tvärtom, är de som i högre grad söker sig till att gå kurserna.
– Det är regeringen som är ansvarig. Här har man haft en verksamhet i 40 års tid och som kostar omkring en miljard kronor per år och inte har brytt sig om att ta reda på vilka effekter den har, säger Karin Lindell.
Först om man registrerar mer information om SFI-studenter och jämför den med personer som inte deltagit i undervisningen, kan man utvärdera SFI, anser Riksrevisionen som också konstaterar att uppföljningarna är få om vad som händer med studenter efter utbildningen. Integration i ett större perspektiv, såsom hur man röstar i allmänna val, om man hittar rätt jobb, eller vilken lön man får är annan kunskap som saknas.
Kan man inte bara anta att om man går en kurs i svenska så blir man bra på svenska?
– Det behöver man inte vara säker på. Framförallt behöver man inte vara säker på att man bli bättre integrerad i samhället och, inte minst viktigt, får ett arbete, säger Karin Lindell.
Yasmine El Rafie
yasmine.elrafie@sr.se
