Drillsnäppan är en av de vanligaste i den stora gruppen vadarfåglar i vårt land. Man möter den överallt där vattnet möter steniga eller grusiga stränder. Där är den i oavbruten rörelse och det karaktäristiska lätet, ett skarpt visslande "hi-di-di" hörs nästan dygnet runt under häckningstiden. Erik Rosenberg skriver i Fåglar i Sverige: "Alla ha sett den starstora, gråaktiga fågel som springer bland stenarna och ständigt vippar med bakkropp och stjärt och flyger tätt över vattenytan med nedböjda vingspetsar i en flykt som även därigenom är säregen i det att vingarna föras med några hastiga slag och så ett ögonblick hållas stilla." Oftast flyger den tätt över vattenytan: naturskildraren Sven Rosendahl beskrev det en gång träffande som om den försökte kappflyga med sin egen vattenspegling!

Namnet snäppa är besläktat med orden snibb och snipa: det syftar alltså på dessa fåglars oftast långa, mala näbbar. Den är ett utmärkt verktyg för jakt på insekter som är drillsnäppans huvudföda. Boet placeras ett stycke från stranden ofta under en enbuske. Om man råkar komma i närheten av boet spelar den ruvande fågeln ofta skadad - ett beteende som är vanligt hos många vadarfåglar. De fyra äggen är mycket stora i förhållande till fågeln, lika stora som kajans! Någon vecka efter att äggen kläckts, ungefär vid månadsskiftet juni-juli drar honon söderut till sjöstränder i tropiska Afrika. Hanen tar hand om ungarna och flyttar i augusti-september. I slutet av april brukar de första drillsnäpporna återvända till vårt land.