Kulturnytt bevakar
Dagens programledare
Kulturnyheter hela Sverige
Facebook & Twitter
Om Kulturnytt
En älskansvärd väntan på Godot
I vår väntar teatersverige onekligen på Godot. I helgen hade Göteborgs stadsteater premiär på Samuel Becketts absurda klassiker. Där gör Sven Wollter och Iwar Wiklander huvudrollerna som de två luffarna Vladimir och Estragon och slutet av mars är det Stockholms stadsteaters tur, då med Mikael Persbrandt och Johan Rabeus. En teatergiganternas kamp väntar med andra ord. Magnus Hedlund har översatt I väntan på Godot och Henric Holmberg har regisserat Göteborgsuppsättningen.
Ett liten röd ridå hänger framför spelplatsen på stadsteaterns stora scen, som en blinkning, en lägesmarkering - nu ska vi få se en av de stora klassikerna, men en av de minst storvulna, nästan som en liten kasperteater. Ridån går upp, och så står de där, Sven Wollters Estragon och Iwar Wiklanders Vladimir, Gogo och Didi i sin luffarstass, här i slitna blårutiga kostymer, någonstans i ingenstans i scenografen Ann-Margret Fyregårds scenrum som också blinkar mot det emblematiska i pjäsen, det döda trädet, lite sand och torrt gräs, ett gammalt bilsäte att sitta på. Så regissören Henric Holmberg verkar helt klart hellre vilja anknyta till ett slags Godot-tradition än att göra rent hus och göra en ”ny” Godot! När Wollter och Wiklander står och håller om varandra i en skrajsen kram så ser vi en Helan och Halvan, eller en bild av alla dessa skådespelare som tidigare tolkat rollerna.
Och Wollter och Wiklander vet sannerligen hur en slipsten skall dras för att skapa liv, närvaro och samspel – att regissör Holmberg också i grunden är skådespelare märks väl. Och publikkontakt är bara förnamnet – publiken jublar, skrattar och skriker, liksom dompterade av ögonblicket, sådär som det ibland blir på teatern. Wollters Estragon lite trög, rädd, ger en känsla av att något uppehåller hans inre så mycket att han inte riktigt kan hänga med i den yttre världen, Wiklanders Vladimir lite elegantare, mer världsvan, men också fåfäng och med svåra prostataproblem. Och mellan dem hela tiden beroendet som hos ett gammalt par, varje steg sitter exakt i den koreografin. Det är stort, mycket stort skådespeleri, men som hela tiden har en slagsida mot att bli alltför hjärtinnerligt, alltför publikfriande. Att göra Gogo och Didi så älskansvärda driver föreställningen på gott och ont i en viss riktning, på ont lite som när Disneys tecknade filmer sakta men säkert blev allt snällare.
Men det finns ju två roller till i ”I väntan på Godot”, Pozzo spelad av Mattias Nordkvist som i ett rep leder sin slav Lucky i Fredrik Evers gestalt - ett slags beroendets negativ, intrasslade i ett maktspel i ett universum utan nåd, Båda är klädda i snygga blårutiga kostymer, och med sin mer stiliserade och mer, hur ska jag säja, alienerade spelstil vidgar de uppsättning till att också rymma pjäsens livsviktiga brist på älskvärdhet,
Så när vi kommer tillbaka från pausen till andra akten, sticker Iwar Wiklander ut sitt huvud i ridåglipan, skrattar och grimaserar, publiken skrattar med och så pang - blir han helt allvarlig och drar in huvudet. Där fick vi! Kanske är det bara så enkelt - att vi, mitt i all denna sceniska grace, inte haft fullt så roligt.
Maria Edström
maria.edstrom@sr.se
Mer om Teater
Mor Courage spelas tvärtemot Brecht
Bertolt Brechts pjäser spelas så sakteliga alltmer igen, Puntila/Matti spelas på Stockholms stadsteater och nu hade Mor Courage och hennes barn premiär på Orionteatern i Stockholm, i översättning av Ragnar Lyth och Jan Mark, regi Lars Rudolfsson och med ny musik av Savannah Agger.
Från stjärnhimlen till tiljorna
Anneli Dufva var på teater i London i veckan och såg en utsåld uppsättning med en av de största filmstjärnorna just nu; Keira Knightley - något som fick henne att fundera vidare kring fenomenet att locka publik till teatern med kända namn.
Det goda Bullerbylivet på Ön
Regissören Andreas Boonstra och musikern Stefan Sundström har gemensamt att de båda bott på Ekerö, en idyllisk Mälarö. Boonstra växte upp där och Sundström flyttade dit som "grönavågare". I fredags hade deras musikal Ön premiär på Stockholms stadsteater.
Fosses nya dramatik lågmält lyssnade
Den norske dramatikern och författaren Jon Fosse släpper i dag två korta berättelser, Det är Ales och Sömnlösa. Och Kulturnytts Elin Claeson tycker att Fosse är en person som borde få Nobelpriset i litteratur.
Sagans urläckra Slott i Sverige
Den franska författaren Francoise Sagan slog som 19-åring världen med häpnad med sin debut Bonjour tristesse som kom ut 1954. Efter sin död 2004 har Sagan rönt ett nytt intresse, och nu i helgen hade hennes pjäs Slott i Sverige från 1960, och som då också spelades i Göteborg och Norrköping, premiär på Dramaten i Stockholm, i regi av Jenny Andreasson.
Exakt men lättstörd Medea
Den antika myten om Medea som blir övergiven av sin man Jason och som dödar inte bara hans nya gemål utan också deras gemensamma barn har gestaltats i otaliga gånger, mest spelad är Euripides drama Medea.
Men också nutiden ger sig gärna i kast med myten, senast var det Sara Stridsbergs Medealand på Dramaten, precis som Mia Törnqvists pjäs Medea som hade premiär i helgen på Stockholms stadsteater i regi av författaren och med Odile Nunes som Medea.
Pygmalion sträcker ut handen till unga
Den brittiske dramatikern George Bernard Shaws Pygmalion är den råare, mer klassilskna förlagan till succémusikalen My Fair Lady som sedan svepte över världen omvandlad till solskenhistoria. Om Eliza från gatan som lär sig tala och föra sig fint av professor Higgins. Och just språk som klassmarkör och identitetsskapare har utlovats som ett huvudtema i Margareta Garpes uppsättning av Pygmalion som fick premiär på Dramatens stora scen i helgen med Alexandra Rapaport och Johan Ulveson i huvudrollerna.
Om kärleks känslor saknar kropp
Lars Norén är en mycket produktiv dramatiker och författare - det handlar om 50-talet pjäser så här långt, förutom den hyllade lyrik han skrev i början av sitt författarskap och den 1700 sidor tjocka En dramatikers dagbok som väckte en enorm uppmärksamhet då den kom ut, sommaren 2008. Dessutom har han regisserat flera uppsättningar, varit konstnärlig ledare på Riksteatern och är numera konstnärlig ledare på Folkteatern i Göteborg. Men nu är det dags för en ny pjäs, kallad Om kärlek. Urpremiär var det på Dramatens Lejonkulan i lördags. Regissör är Sara Giese, som tidigare bland annat regisserat Jonas Hassen Khemiris Fem gånger Gud, Bitterfittan på Uppsala Stadsteater och Monsterkbinettet av Malin Axelsson på Unga Klara. En "text och regi-kombination" som väcker förväntningar.
Den banala kärleken går inte ärenden
Den banala ondskan heter den tysk-judiska politiska filosofen Hannah Arendts bok om nazisten Adolf Eichmann, och den israeliska författaren Savyon Liebrecht travesterar bokens titel i namnet på sin pjäs om Hannah Arendt Den banala kärleken heter den och hade svensk premiär på Uppsala stadsteater i svensk översättning av Yael Feiler och i regi av Voula Kereklidou. Pjäsen handlar om den kärlekshistoria som Arendt hade med Martin Heidegger, uppburen filosof som var medlem i nazistpartiet och som aldrig gjorde avbön.
Kritiker belönar Backa Teater, Uppsala Stadsteater och Virpi Pahkinen
Uppsala stadsteater, Virpi Pahkinen och Backa teaters föreställning Lille Kung Mattias får Svenska Teaterkritikers förenings kritikerpriser för år 2009.
Det Konglige avskedar personal
Nationalscenen Det kongelige teater i Köpenhamn måste minska personalen med 35 personer. Minskad biljettförsäljning och stigande driftkostnader är förklaringen, skriver danska tidningen Politiken.
En stor liten Beckett
"Ur ett övergivet arbete" framfördes som radiopjäs i BBC 1957 och byggde på prosatexter som Samuel Beckett skrivit några år tidigare, med avsikten att det skulle bli en roman - en idé som Beckett snart övergav. Texten har tidigare spelats 1970 på Dramaten, och nu kan man se den på igen på Dramaten med Ingvar Kjellsson i den enda rollen.
Helsingborgs stadsteater sparkar 22
Efter månader av rykten står det nu klart att nästan var tredje anställd sägs upp på Helsingborgs stadsteater. Fyra av dessa erbjuds dock andra jobb på samma teater. I går fick de berörda sina besked. Inga skådespelare sägs upp, men så gott som alla andra avdelningar drabbas.
Snabb och ledig men teatral Mefisto
Den tyske författaren Klaus Mann, son till Nobelpristagaren Thomas Mann, skrev romanen Mefisto – en karriär i landsflykt 1936.
Helsingborgs stadsteater drar ner
På tisdag kommer närmare 20 anställda på Helsingborgs stadsteater att få reda på att de måste sluta.
Enligt vad Sveriges Radio erfar väljer teaterns nye chef Karl Dunér att minska personalen med mer än en fjärdedel. Ett dråpslag för ytterligare en teater i en svårt pressad bransch.
Senaste Kulturnytt
Kulturnytt är kulturredaktionens nyhetsprogram som sänds tre gånger varje vardag. I Kulturnytt kan du hitta nyheter, recensioner, reportage, krönikor och debatt om det internationella såväl som det nationella kulturlivet.
Anmäl dig till Kulturnytts nyhetsbrev:
Kontakta oss
Kulturnytt
Sveriges Radio P1
105 10 Stockholm
