Äktenskapskris kan bero på generna

– Vi har studerat hur män knyter an till sina partners i ett parförhållande och lyckats koppla variation i den typen av beteende till variation i en specifik gen som 30 procent av alla män har. Den innebär att de knyter an lite mindre till sina partners, säger Hasse Walum.

Fördubblad risk för relationsbråk
Forskargruppen har genom studier av 550 manliga tvillingpar kunnat påvisat ett statistiskt fastställt samband mellan förekomsten av en viss genvariant och hur starkt män som bär den genvarianten knyter an till sin partner. Exempelvis visade sig män som hade dubbel uppsättning av genvarianten löpa dubbel så stor risk för äktenskapliga kriser, än män som helt saknade genvarianten.

Samma hormon hos män och sorkhannar
Den aktuella genen antas påverka hjärnans receptorer för hormonet vasopressin och har vid tidigare studier av sorkar visat sig inverka också på dessa djurs parbeteende. Samma gen styr alltså parrelationens styrka hos både människa och sork, och det är en upptäckt som ger ny näring åt en gammal debatt konstaterar Martin Ingvar, professor i neurofysiologi vid Karolinska institutet.
– Det är ju väldigt spännande. Det är ett orginalfynd som ytterligare belyser det faktum att alla våra beteenden naturligtvis har inflytande både från arv och miljö. Även komplexa kultursociala fenomen som äktenskap, har ett inflytande av den enskilda individens genuppsättning.

Svårt förutsäga relationsproblem
Men Hasse Walum föredrar ändå själv att tona ner den enskilda genens inverkan på den äktenskapliga lyckan.
– Det är inte speciellt lätt att utifrån den information vi får från generna förutbestämma hur någon kommer att bete sig i en framtida parrelation. Och det finns självklart många, många saker som påverkar hur bra man har det i sin relation.

Tomas Groop
tomas.groop@sr.se