Språket 21 sept Om idiom, ny skolordlista och frågor om ordböjning

Professor Lars-Gunnar Andersson diskuterar lyssnarfrågor. 
Språkfrågor i programmet är följande:
”Balubas” igen. Då vi nyligen diskuterade ordet sades att enligt en nyutkommen slangordbok betyder b.: ”pengar, bröst el. invandrare”. Men i en äldre bok står också betydelserna ”småglin” och ”motorcyklister”. Usprunget är utan tvivel det tidiga 60-talets Kongokris, då en folkgrupp ”lubas” el. ”balubas” förekom i media.  Nya brev bekräftar dessa betydelser men vittnar om utvidgningar: ”i lumpen kallades stridisar balubas”, nya elever kallades ”balubas”, ”jag ser ut som en baluba i den här kjolen”. Exempel på hur slangord snabbt kan få nya betydelser!
En lyssnare undrar över ord som ofta böjs felaktigt i plural: ordförande, sökande, ml.fl.
-Regeln för ord på –ande och –ende kan formuleras så här, säger L-G Andersson: ”en-ord” som sökande, ordförande, handelsresande m fl får ingen pluraländelse: två ordförande etc. Däremot får ”ett-ord” som antagande, påstående, leende ett –n i plural: två leenden.
-Får man säga ”en ungdom” syftande på en person, undrar en lyssnare.
Ja, formen har blivit vanligare, och det finns egentligen inga skäl att döma ut den.
Två lyssnare kom i dispyt om den heter ”vi bodde hos han som spelade luta” eller ”hos honm”.
-Intressant bryderi som vi flera gågner fått frågor om. Vi säger alla ”vi bodde hos honom” och inte ”vi bodde hos han”, helt i enlighet med den grammatiska regeln: objektsform efter propostition.  Men många tycker att det låter minst lika bra att säga ”hos han som....” –  frasen blir en enhet som pluggas in i meningen, och då känns det inte lika nödvändigt att böja objektet som vi enligt grammatikens regler borde böja det. Språkvetare tycker detta är en intressant grammatisk företeelse vars ålder man inte kan bestämma!
-Numera går det inte en dag utan att man ser eller hör uttrycket ”man var övertygade”. Är inte ”man” singularis fortfarande? Och svaret är i programmet blir att ”man” är på väg att betraktas som plural: ”inom polisen är man rädda för...”. Innehållet, snarare än formen, får avgöra böjningen. Tendensen är så vanlig att det är svårt att säga att bruket är felaktigt. Det måste betraktas som en del av den språkliga verkligheten och dess förändringar.

I det sista kapitlet i dagens program berättar Lisa Rudebeck, redaktör för den nya upplagan av Svensk skolordbok”, om det delvis nya synsätt på elevernas behov som speglas i ordboken. Det är allmänspråket, snarare än ett litterät språk, som eleverna behöver vägledning i. I den nya upplagan har en del förklaringar fått en tydligare form: ”ålderdoml.” blir ”gammaldags ord”, nedsättande” blir ”föraktfullt” och ord får förklaringar genom exempel snarare än synonymer.