Piratbyrån välformulerade i ny bok

Jag har fram tills nu sett Piratbyrån som ett ganska larvigt nätverk som mest låtit så här i olika debatter:

- Vi som inte har råd att köpa och konsumera, vi som också väljer att lägga våra pengar på bättre saker, vi väljer det här sättet.

Piratbyråns Sara Andersson i P1:s ”Studio Ett” från i våras om varför man ska ladda hem film och musik illegalt via fildelningsnätverk istället för att handla i en affär.

Men i och med boken ”Copy Me” är det nog dags att ta Piratbyrån på ett helt annat allvar. Det här är nämligen en bitvis helt briljant samling texter och jag kan verkligen inte förstå varför ingen av Piratbyråns medlemmar formulerat sig så här slagkraftigt tidigare.

För Piratbyråns tänkare med chefsideologen Rasmus Fleischer i spetsen har nämligen lyckats koppla samman vardagens filbytarprogram och mp3-spelare med filosofiska superstars som Michel Foucault och Theodor Adorno och deras tankar kring upphovsmän och kultur som handelsvara. Ja, plötsligt har nätpiraterna fått tyngd i sin argumentation.

Och de kan också det här med datorer. Dom är uppvuxna med internet och kan förklara varför kopieringen är en så central del i hur hela dagens it-teknik fungerar. Hur du till exempel kopierar Sveriges Radios site till ditt cacheminne på din egen dator när du går in på sr.se. Och hur en vanlig wordfil kopieras från hårddisk till arbetsminne varje gång du klickar på den.

Visst finns det mellan raderna lite smådumt alternativtugg som går ut på att all kommersiell musik idag är skit och att morgondagens musiker gärna kan bli som ett slags medeltida barder. Men överlag handlar det här om texter som visionärt siar om framtidens digitaliserade kulturvärld.

Idag kan du till exempel bränna tusen favoritlåtar på en dvd-skiva och ge den till din polare i födelsedagspresent. Inget säger att den siffran om några år inte kan vara uppe i tio tusen. Varför inte hela musikhistorien på en liten plastbit inom en ganska så snar framtid?

Med ett sådant scenario måste upphovsrätten diskuteras på en annan nivå än vårens ordentliga pajkastning mellan musikbolagsjursiter och fildelningsaktivister.

Och i och med ”Copy Me” gör Piratbyrån verkligen det.

De är rädda för vårt framväxande informationssamhälle där man i allt större utsträckning har börjat ta patent på upptäckter och tankar. Där dna, olika färgkombinationer och matematiska dataprogrammeringslösningar blir upphovsrättsskyddade.

Var finns plats för den kulturella och intellektuella allmäningen där tankar inte är en handelsvara, där en framtida lösning på cancerns gåta inte kommer att ägas av ett läkemedelsföretag - ja det frågar sig en av bokens skribenter. Och det är en fråga att ta på fullaste allvar. Vad man än må tycka om att illegalt ladda hem catchy pop till nyinköpta mp3-spelare.

Eric Schüldt

eric.schuldt@sr.se