Ovanligt bulgariskt sångmöte

Sedjanka på Krokstrandsfestivalen

Och visst är det är en speciell tonbildning och rytmik, bulgarisk kvinnlig musiktradition betyder starka röster utan vidrato, röster som ska höras långt bort. Och den traditionen finns hos fler folk i öst, till exempel är de gregorianska manskörernas musik också rent fysisk. Men där männen arbetar med djupa klanger, kan kvinnorna jobba med mycket starka metalliska klanger som man nästan skulle kunna öppna konservburkar med.

Texterna är som så ofta i folkmusik om längtan, kärlek och sorger.

Lena Andersson och Sara Nilsson gillar det fysiska i sången:

-Det är som att det kommer från småtårna! Bulgarisk musik är definitivt inte bara intellekt utan väldigt mycket kropp, säger Lena ANdersson.

Och stämföringen är speciell där det ofta inte skiljer sig mer än en sekund mellan tonerna. I vanlig svensk körmyusik jobbar man oftast med större avstånd mellan stämmornas toner.
-Och även rytmiken blir annorlunda, det måste man öva på, menar Sara Nilsson.

-Men det gör jag gärna, för här är det låga register för kvinnor och det är roligt. Och ingen jantelag!