”Bara den är frisk – om att ha barn med Downs syndrom”

Tisdagen den 14 juni 2005 föddes Camilla Ahlevads och Charlie Erikssons första dotter, Vanessa. De två första dagarna var som de första dagarna för de flesta nyblivna förstagångsföräldrar. Men på torsdagen fick de veta att Vanessa behövde genomgå några tester för att utesluta att hon har någon sjukdom. Att hon skulle ha det kändes orimligt, både för Camilla och Charlie, och för de barnmorskor som var med vid förlossningen. Men på måndagen fick de ändå beskedet – deras lilla prinsessa har Downs syndrom. Camilla minns att hon blev chockad och hysterisk. Både hon och Charlie grät. Det var ju inte så det skulle vara att få barn.

I dag är Vanessa en liten glad tjej på fyra år. För två år sedan föddes Vanessas lillasyster Nikita.

Många, särskilt i Stockholm, väntar i dag länge med att skaffa barn, tills de har ordnat med karriär och bostad. När barnet kommer ska allt vara perfekt. Allt fler testar sannolikheten att få ett barn med Downs syndrom och allt fler foster med Downs syndrom aborteras bort. Många säger att det inte spelar någon roll om det blir en pojke eller flicka, bara den är frisk… Charlie Eriksson kan fortfarande minnas att de också sa så någon gång när de väntade Vanessa.

                                                                                                                                    
Hur är det då att få ett barn som inte är friskt? Hur är det att leva med ett barn som har Downs syndrom? Och hur tänker man som förälder kring att skaffa fler barn?

I den här dokumentären berättar Camilla Ahlevad och Charlie Eriksson ärligt och uppriktigt om sina känslor när de fick Vanessa och hur det är för dem att leva med henne. De berättar om sina tankar på att skaffa fler barn och ger sina reflektioner kring tester på foster.

Johanna Sjöqvist som har gjort den här dokumentären är journalist och arbetar som reporter och nyhetssändare på Radio Stockholm. Tidigare har hon arbetat som skrivande frilansreporter.

– Att få ta del av människors berättelser och historier om sitt liv är ett privilegium som reporter. Att sedan få förtroendet att berätta historien vidare är fantastiskt.