"För lite tal om kvalitet"

De kommunala folkbiblioteken med sin tillgänglighet är en soldarisk institution, en jämlik plats - men med starkt skiftande kvalitet. Att förvandla dessa till något marknadsanpassat, alltför lättsmält är att göra alla en otjänst. Och vilken politiker vill skattesubventionera en verksamhet med böcker som man kan hitta pallvis på stormarknader eller i Pressbyrån. Och varför skulle man göra det?

Sverige har blivit ett allt mer segregerat land, klassklyftorna ökar. Och historien upprepar sig. För den som har pengar finns alla möjligheter, för den som har de rätta kontakterna, finns ännu fler möjligheter. Den i malpåse lagda Barnkulturutredningen konstaterade att barnkulturen är underdimensionerad och ojämlikt fördelad. I den verkligheten existerar biblioteken med sitt specifika utbud.

2008 hade biblioteken 68 miljoner besök. Och utlånen ökade, särskilt barnböckerna, enligt Kulturrådet. Det är höga siffror och ett bevis på att det är institutioner som fungerar.

Alla måste naturligtvis inte gå på bibliotek och alla måste inte bli läsare. Men alla borde få chansen. På en mindre ort är ofta biblioteket den samlade kulturknutpunkten. I den bästa av världar är det ett kulturhus som rymmer flera offentliga rum, konsthall, teater för barn och unga, Kulturskola.

Det är en plats där människor från alla samhällsklasser kan vistas. Särskilt viktigt för barn och unga från mindre välbeställda miljöer. Barnen är omhuldade i målbeskrivningar och stora ord. Kulturutredningen glömde i stort sätt barnperspektivet, det fanns med när det gällde skolan, men det räcker inte. I Kulturpropositionen kommer barns och ungas rätt till kultur med som ett av de nya kulturpolitiska målen. Bra förstås.

Regeringens satsning Skapande skola byggs ytterligare ut. Men kan verkligen skolan göra allt?Och hur fungerar det i en skola som inte längre är jämlik. Biblioteket är en plats att besöka med skolan, i bästa fall finns det till och med skolbibliotek, för 2011 föreslås i budgetpropositionen att kommunerna får 12 miljoner, till skolbibliotek.

På biblioteket finns möjlighet att osorterat stöta på oväntade, och andra världar.  Sådant kan vara livsavgörande. Sådant kan hjälpa en unge att lära sig läsa, sådant kan hjälpa en unge att bi en vinnare i stället för en förlorare. I de stora miljonprogrammen, där det bor fler människor än i en liten kommun, är biblioteket än viktigare, en neutral frizon, ett ställe att lita på. Och närheten till bibliotek är avgörande. Små barn kan inte knalla i väg ensamma och för dagis är det långt att gå.

Malmö stadsbiblioteks omfattande bokgallringar satte i gång en berättigad biblioteksdebatt. Att det gallras på bibliotek är inte konstigt, föråldrad facklitteratur ska givetvis väck. Och även viss skönlitteratur måste förstås bort. Men här är kriterierna knepigare.

Ett trubbigt instrument är utlåning. Inte utlånad på fem eller tio år. Bort. Men gallring handlar förstås om vilka böcker som köps in. Och i vilka mängder. Jakten på utlåningssiffror främjar inte litterär bredd eller djup. Kvantitet blir det viktiga. Köp in fler deckare, låna ut mer under en kort tid - och gallra när boken förlorat i ”aktualitet” och författaren inte längre syns i TV-sofforna. På mitt lokala bibliotek, i en stadsdel med drygt 15 000 invånare, finns ingen diktsamling av Nelly Sachs men flera böcker av Liza Marklund.

Är en bok placerad i ett magasin blir det knappast några spontanlån. Exponeras den däremot tydligt och i ett intressant sammanhang har den säkert läsare. Ett av målen för Malmö stadsbibliotek, och säkert för många bibliotek, är att få fler besökare. Jag anser att det är ett vagt mål. Det är ett mål som saknar innehåll, som saknar kvalitet. För kollektivtrafiken, i till exempel Malmö, är ett sådant mål relevant. Fler resenärer helt enkelt..

Bibliotek säger sig ofta vilja vara en mötesplats. Ett lika frekvent som luddigt ord. För vad? För mig är bibliotek som hjälper barn och ställer upp med läxhjälp en mötesplats. Mötesplats för att gå vidare.  Många har vittnat om vad biblioteket betyder. Och det är på allvar. Det är bortom tidens opportuna trender. 

Det säljs och ges ut fler böcker än någonsin men ändå har inte läsandet breddats till nya grupper, enligt Kulturrådet 2008. I stället är det de som redan läser mycket som läser mer. Barns tillgång till böcker i hemmet har minskat, enligt Skolverket. I ett sådant läge bör inte biblioteken diskvalificera sig med ett marknadstänkande utan hålla fast vid ett folkbildnings- och bibliotekstänkande.

Kulturpropositionen föreslår att Kungliga biblioteket ska får ett utökat uppdrag att svara för nationell bibliotekssamverkan. Det gäller inte högskole- och forskningsbibliotek. Men kan KB stoppa nedläggningar av kommunala folkbibliotek?

Som sista land i Norden fick Sverige en bibliotekslag 1996. En lag som av många anses tandlös. Nu utvärderas bibliotekslagen - i en tid av friskolor, vinstintressen, kommunal Klondykeyra. Det är inte längre någon omöjlighet att lägga bud på ett folkbibliotek. Hur vore det att skärpa bibliotekslagen och helt enkelt förstatliga folkbiblioteken?

Marianne Steinsaphir