Robert Schumann 200 år

Schumann skrev sin andra symfoni mellan 1845 och 1846. Den uruppfördes i Leipzig av vännen Felix Mendelssohn den 5 november 1846. Här är det den tyske dirigenten Georg Ludwig Jochum som framför den tillsammans med Radioorkestern i en inspelning från 1958.

Dirigenten Georg Ludwig Jochum. Foto: Ulf Stråhle/SVT Bild

Georg Ludwig Jochum var en återkommande gäst på orkesterpodiet i Stockholm mellan åren 1956 och 1967. Han gick bort redan 1970, vid 61 års ålder. Georg Ludwigs mer namnkunnige bror Eugen Jochum blev betydligt äldre och namnkunnigare som dirigent. Men Georg Ludwig var inte heller dålig och en mycket bra orkesterfostrare, som förde dåvarande Radioorkestern en bra bit på väg mot att bli dagens Sveriges Radios symfoniorkester. Och här alltså skall han leda radioorkestern i Robert Schumanns andra symfoni i C-dur.

Vidare skall den ryske pianisten Emil Gilels framföra ett litet pianostycke av Schumann. Ett av hans Nachtstücke ur samlingen opus 23. Det är en inspelning från Gilels sista Sverigebesök i februari 1983, då han gästade Berwaldhallen. Som extranummer spelade han den gången bl.a. denna lilla pianopärla av Schumann.

Emil Gilels (1916 - 1985) var en Rysslands främsta pianister. Han slog igenom i hemlandet 1933 vid en tävling. Fem år senare vann han den internationella Ysaÿetävlingen i Bryssel. Efter kriget kom han så småningom att turnerade en hel del i väst. Ett av de första länder han besökte utanför järnridån var Sverige, där han gjorde sina första grammofoninspelningar utanför Sovjet. Det skedde i Stockholm tillsammans med dirigenten Sixten Ehrling. I Stockholm spelade de bl.a. in Tjajkovskijs första pianokonsert. Gilels tolkningar av Beethoven och Brahms  höll enligt en samstämmig kritikerkår alltid högsta klass.

Pianisten Emil Gilels. Foto: Deutsche Grammophon.

MUSIK:
Robert Schumann: Symfoni nr 2 C-dur
Radioorkestern – Georg Ludwig Jochum, inspelat 25 januari 1958

Robert Schumann: Nachtstück op 23:4
Emil Gilels, piano
Inspelning från konsert i Berwaldhallen 20 februari 1983

Schumannsymfonin finns även tillgänglig som podd efter programmet!

Folkmusikvecka i Gamla riksdagshuset i Stockholm

Martin var lantbrukare och smed hemma på släktgården i Svineviken. Han satt på en stor skatt av visor och trallar som han ärvt av farmor, far och mor och dessutom den gängse repertoar som sjöngs på Orust. Folkmusikinsamlaren Märta Ramsten var på besök hos Martinsson sammanlagt sju gånger och spelade in mängder av visor och låtar. Under 1970- och 80-talen kom Martinsson att bli något av en levande kultfigur mitt i den blommande folkmusikvågen som pågår som bäst 1977, när konserten spelades in.

Martin Martinsson. Foto: Musik i Väst/Uddevalla Folkmusikfestival

Orust hade mycket kontakter med Norge och från det tunga folkmusikdistriktet Telemark kommer spelmannen Hauk Buen och han syster Agnes Buen Garnås. De kommer från en gedigen folkmusiksläkt i Jondalen, med spelmän och sångare i långa led både bakåt och framåt. Både Agnes och Hauk har gjort väldigt mycket för folkmusiken i Norge på alla sätt och vis med utgivning av böcker och skivor, insamling, utlärning ja jag skulle kunna hålla på LÄNGE och båda har också erövrat en mängd utmärkelser. Både Hauk och Agnes har var för sig tex vunnit den prestigefulla landskappleiken och Spellemanspriset och dessutom har de fått ta emot varsin förtjänstmedalj i guld av den norske kungen.

När den här konserten spelades in 1977 i gamla Riksdagshuset stod tre generationer på scenen: Martin Martinsson var en bit över 60, Agnes var bara hälften så gammal och i början av sin stora karriär och hennes äldre bror Hauk ungefär mitt emellan.

Agnes Buen Garnås. Foto: Birthe Ulvseth/agnesbuen.no

Sist i P2 Arkiv folkmusik till en annan folkmusikikon nämligen Eric Sahlström. Riksspelmannen och nyckelharpsfantomen från Tobo i Uppland. Han spelade som bäst och mest under efterkrigstiden när folkmusiken höll på att försjunka in i glömskans träsk. Det är faktiskt mycket tack vare Eric Sahlström som nyckelharpan kunde få ett sådant uppsving under åren som följde. Dessutom konstruerade han den kromatiska nyckelharpan, med vilken man kunde spela i alla tonarter. En revolution! Eric Sahlström levde mellan 1912 -1986 och vi ska höra honom i ett knippe låtar som Sveriges Radios Matts Arnberg spelade in 1973.

För presentation och urval svarar Ulrika Gunnarsson.

Archie Shepp i Stockholm 1966

P2 Arkiv Jazz låter oss höra ett konsertframträdande av hans kvartett, som i övrigt bestod av trombonisten Roswell Rudd, basisten Charlie Haden och trumslagaren Beaver Harris. Det är ungefär halvtimmen långt och kompletteras med en klassisk intervju, som gjordes av Bertil Sundin. En intervju som inte bara positionerar Archie Shepp konstnärskap i jazztraditionen utan i relation till sin samtid.

Det var en tid präglad av Svarta Panter-rörelsen i USA, kriget i Vietnam, ett växande globalt, socialt engagemang och ett sprängande av jazzens ramar. Shepps musik uppfattades som aggressiv och stolt - för att inte säga ful.

Jazzrådet 1965. Bertil Sundin, Folke Rabe, Bosse Broberg, Inge Dahl och Georg Riedel. Bertil S-son Åberg/SR Bertil Sundin var en av Jazzradion medarbetare redan då och skulle komma att bli en av de flitigaste. Minnesgoda lyssnare erinnrar sig nog både med hans återkommande "Jazzforum" och genomarbetade serier kring jazzens storheter som Charles Mingus och Miles Davis. Han avled den 29 december, 85 år gammal. Det här blir ett sätt att också minnas Bertil Sundin

Mer "Bertil Sundin In Memoriam" publiceras i högerspalten senare i veckan!

Archie Shepp är fortfarande högst aktiv, snart 72 år gammal, men det var länge sedan han sågs och hördes som en revolutionär kraft inom jazzen. Sedan några decennier tillbaka framträder han mest med gamla spirituals, bebop-melodier och Broadway-hits som han inte bara spelar på sin tenorsaxofon utan även sjunger för publiken.

1966 var dock mitt i hans "storhetstid", och musiken som den gången spelades på Stockholms jazzfestival är fortfarande oerhört kraftfull och kanske också kontroversiell.

Lars Westin Presentation och musikurvalet i P2 Arkiv Jazz är som vanligt gjort av Lars Westin.

Kusevitskij dirigerar Prokofjev

Dirigenten Serge Kusevitskij. Foto: Library of Congress's George Grantham Bain Collection

Serge Kusevitskij började sin bana som kontrabasist. Han gifte sig rikt och blev dirigent först när han med hustruns förmögenhet bildade en symfoniorkester i Moskva. Med varm hand vårdade han de ryska klassikerna, men använde också sin position och sina pengar för att bana väg för nyare musik. Under sina många år som ledare för Bostons symfoniorkester uruppförde eller beställde Kusevitskij en lång rad milstolpar inom 1900-tals-musiken, t ex Bartóks Konsert för orkester, Stravinskijs Psalmsymfoni, Brittens ”Peter Grimes” och Messiaens Turangalila-symfoni.

Men Kusevitskijs uppstigande i dirigenternas toppklass började inte i Boston utan i Paris. I Frankrike knöt dessutom Kusevitskij kontakter med flera ledande tonsättare, däribland inte bara Prokofjev utan också Stravinskij.

I Paris fick Kusevitskij också snilleblixten att göra en orkesterbearbetning av Musorgskijs pianosvit Tavlor på en utställning, Kusevitskij presenterade idén för Maurice Ravel och resten är som det brukar heta historia. 1922 ledde Serge Kusevitskij uruppförandet av ett Tavlor på en utställning i Maurice Ravels orkestrering, en världssuccé!

I veckans P2 Arkiv för vi bl. a höra Serge Kusevitskijs premiärinspelning av Sergej Prokofjevs femte symfoni från 1946. Mer Prokofjev erbjuds också i programmet i form av den allra första inspelningen av tonsättarens tredje pianokonsert med Prokofjev själv som solist på plats i London 1932.

Dessutom så kommer veckans P2 Arkiv klassiskt att innehålla några överraskningar hälsar programledaren Johan Korssell.