Medierna med i häxjakt på muslimer?

Det försöker vi reda ut genom att fråga bland andra medieforskare Gunilla Hultén på JMK vid Stockholms universitet, som just gett ut boken "Journalistik och mångfald".

I den går hon igenom mycket av forskningen på det här området. Bland annat då om medierna, islam och muslimer.

Syftet gott, men...

Gunilla Hultén tycker till exempel själv att SVT:s serie Halal-tv hade ett gott syfte, att skapa större förståelse för muslimska perspektiv.

Men resultatet blev ändå att programmet mest handlade om konflikt, polarisering och betonade kulturella skillnader mellan muslimer och övriga samhället.  

En passande fiende

Liz Fekete gav nyligen ut boken "A Suitable Enemy", "En passande fiende", med underrubriken "Racism, Migration and Islamophobia in Europe". I den går hon igenom det hon kommit fram till efter ett 20-tal års forskning.

Kan tillämpas i Sverige 

Men hon har förslag till hur den islamofobi hon noterar i medierna skulle kunna stoppas. Fast frågan är om de förslagen kan tillämpas i Sverige?  Många demonstrerade mot att nationalistledaren var med i Question Time Foto:Lefteris Pitarakis AP/Scanpix

Fekete tycker till exempel att BBC gjorde fel som släppte fram nationalistledaren Nick Griffin i  debattprogrammet Question Time för en› månad sedan.

Men hur går det med yttrandefriheten om politiska ledare stoppas?

Islam i 14 tidningar

Hör också om en undersökning av mediebilden av religion- och inte minst islam -  i fjorton svenska dagstidningar.

Den har nämligen Jenny Nordlander och Madelene A. Engstrand granskat i uppsatsenMisstro (pdf) , som de har lagt fram vid JMG vid Göteborgs universitet.

Stämmer med verkligheten

Islam kopplas nästan alltid till något negativt, terroverksamhet och krig. 

Men ibland stämmer kanske schablonerna med verkligheten? Då måste medierna väl ändå rapportera?

  

Kommentera här

Medieträning på gott eller ont?
Om scenpolitik och scenjournalistik

Frågan är bland annat om dessa allt hårdare regisserade framträdanden stärker medborgarnas kunskaper och förmåga att delta i de demokratiska processerna?

Eller blir vi i stället passiva betraktare av ett deprimerande skådespel för redan invigda? Och tar inte till oss den eventuella informationen?

Bästa uppsats

Anna-Maria Havskogen har lagt fram sin uppsats vid enheten för Medie- och kommunikationsvetenskap vid Lunds universitet.

Och fick i veckan Sim(o)s - Institutet för Mediestudiers - stipendium för bästa uppsats om journalistik 2009. Något hon kan inkassera 25 000 kr för.

Fortsatt hemlighetsmakeri

Inför uppsatsen har Havskogen intervjuat sju journalister, fem politiker och tre konsulter.

Och studien visar att hemlighetsmakeriet kring medieträning fortfarande tycks vara utbrett och att det av vissa fortfarande anses suspekt.

Begreppsförvirring?

-Det kan bottna i okunskap och även bero på en allmän begreppsförvirring, eftersom det saknas en branschgemensam definition av ämnet, tror Anna-Maria Havskogen

Men ska aktiva journalister hålla med medieträning? Frågan har diskuterats i decennier och journalister tycker normalt inte att det är acceptabelt att träna de man sedan ska granska. Och kanske kommer att möta i en intervjusituation. Även om det är ett ytterst välbetalt extraknäck.

En gruppbild från Bryssel-konferensen Meron Estifanos deltog i I KAMP FÖR DAWIT ISAAK

Hör också Meron Estifanos - exileritrean som varit på konferens i Bryssel om Eritrea och situationen på Afrikas horn, anordnad av EEPA (European External Policy Advisors).

Tanken bakom konferensen var att få EU och USA att agera starkare mot den eritreanska regimen så att landet på sikt får mänskliga rättigheter och närmar sig demokrati.

Villkora biståndet!

-EU:s bistånd till Eritrea måste villkoras! Dawit Isaak och de politiska fångarna måste släppas fria, säger Meron Estifanos.

Hon har också andra förslag till sanktioner med president Afewerki.

Och tycker att EU måste bli mer som USA, överge den tysta diplomatin som hittills inte gett något som helst resultat.

Kommentera här (3 kommentarer)

20 år efter murens fall:
Berlin fortfarande en delad mediestad

Heike Graf - medieforskare vid Södertörns högskola Publicerat besöker Berlin och diskuterar vad medierna betydde för Berlinmurens fall för 20 år sedan. Men framför allt vad som hänt med medierna i Berlin och Tyskland EFTER murens fall.

Magasin riktat till Ossis

Intressant är till exempel veckomagasinetSuper illu , som enbart riktar sig till "Ossis", läsare i östra Tyskland. Men även påDer Tagesspiegel skriver man annorlunda om man vill nå läsare i öst.

-Jag förstår inte riktigt varför, men Super Illu har blivit en succé. Antagligen för att tidningen tar läsarna på allvar och får dem att inte känna sig mindre värda. 

Växte upp i DDR

Det tror Heike Graf, som är universitetslektor och medieforskare på Södertörns högskola. Men hon växte upp utanför Östberlin, utbildade sig i Greifswald i dåvarande DDR och var sedan länge verksam vid Humboltuniversitet i Berlin, både före och efter murens fall.

Reinhart Bünger, Der Tagesspiegel Mångfald på redaktioner

Sedan tio år arbetar Heike Graf mest i Sverige. Idag håller hon bland annat på med ett projekt där hon tillsammans med ett par kollegor studerar vad mångfald på redaktionerna betyder för journalistiken i Berlin och Stockholm.

-När man fick öst/väst-blandade redaktioner klagade journalisterna på olika saker hos varandra, berättar Heike Graf.

Länge mediejournalist

Journalisten Reinhart Bünger har skrivit länge om mediefrågor på Der Tagesspiegel. Sin första artikel i tidningen skrev han just samma dag muren föll. 

-Jag var uppe hela natten, filade på min text och följde spänt nyheterna, berättar han.

Springers sekreterare Stasiagent

DDR-regimens talesman Schabowski under presskonferensen när muren rämnade Hör också medieforskare och historiker Kai Burkhardt från Institutet för Medie- och Kommunikationspolitik i Berlin.

I förra veckan avslöjades det att Stasi hade enrollerat kring 100 av Springerkoncernens anställda som "medarbetare". Bland Stasi-agenterna fanns till och med Axel Caesar Springers personliga sekreterare - i filmen kallad Rosie. 

Britten David Montgomery tvingades sälja Berliner Zeitung för något år sedan. Så här glad var han när han köpte tidningen 2005 Foto: Markus Waechter

Kommentera här (2 kommentarer)

amelia - kvinnans bästa vän?
Hör historien om Softar-Sofia
och en diskussion om amelia

Anna Larsson - redaktionschef på amelia Foto: Marcus Oliveras Frågan är om Sveriges största kvinnotidning är kvinnans bästa vän som den utlovar?

Vad säger amelias redaktionschef Anna Larsson, som också är inbjuden, om kritiken? Och galleriets Elin Emil Sandström Lundh?

Född feminist?

amelias redaktionschef Anna Larsson är feminist nästan sedan barnsben.

Så hur kan hennes tidning skriva om att kvinnor inte ska bry sig så mycket om sitt utseende och sin vikt? Samtidigt som det skrivs massor om bantning och plastikkirurgi?

Anna Odell light

Troligen är vi alla deltagare i ett konstprojekt av typ Anna Odell-light? Detta eftersom det är Sofia Hultin som har bjudit in oss till galleriet.

Men vad gör väl det när vi får höra Anna Larsson om den hårda kritiken.

Fejkade intervjusvaren

Sofia kallades "Softar-Sofia" i en intervju i amelia somras.

I intervjun fejkade Sofia alla intervjusvaren. De hade hon nämligen samlat från tidigare artiklar i tidningen.

Affisch till Softar-Sofias utställning Två tydliga mönster

Johannes Ekman talade om mycket "skvallertrams". Och framför allt om två tydliga mönster i Sveriges största kvinnotidning:

Dels en slags flåsig, frispråkig sexläsning, där en rad kvinnor visar upp sina "stylade" sköten, testar cyberrymdens mest avancerade sexlekar osv.

Ständiga motsägelser?

Det andra typiska ameliamönstret är de ständiga motsägelserna: I amelia kan chefredaktören skriva om hur "kvinnor genom utseendestressen riskerar att bli riktiga losers"... Var i stället stolt över att vara tjock och tjusig!

Konstant trendspegel

Samtidigt är tidningens ständigt upprepade budskap just det motsatta: En konstant mode-, pryl- och trendspegel. Bli en klassisk pinuppa ... Få ner midjan med så kallad tight-lacing...Tio minuter räcker för fast rumpa.

Skönhetskirurgi

I samma tidning som bjudit en hel bilaga om skönhetskirurgi kan chefredaktören i ett annat nummer förklara: "Vi har nog med korkade skönhetsideal!"

› Hör hela Johannes Ekmans "amelia-krönika" här

Bara tre artiklar om bantning

Så hur reagerar och svarar amelias redaktionschef Anna Larsson på den här hårda kritiken?

Bland annat genom att redovisa att bara tre av det senaste årets alla nummer av amelia har innehållit artiklar om bantning.

Livet motsägelsefullt

amelia är dessutom, enligt henne, det livsstilsmagasin som visar upp flest bilder på helt vanliga kvinnor med vanliga kroppar.  

Och sedan går det inte att komma ifrån att livet är fullt av motsägelser. Precis som amelia.    

Kommentera här (3 kommentarer)

Nyanserad eller propalestinsk?
Skiftande omdömen om svenska bevakningen av Israel/Palestina

Lisa Abramovicz Vid den internationella mediekonferensen om "Mellanöstern och medierna" vid Jönköpings Handelshögskola för ett par veckor sedan anordnades också en debatt om de svenska mediernas bevakning av området. Efteråt sammanförde Publicerat deltagarna till en kortare diskussion.

Lisa Abramowicz från Judiska centralrådet - var kritisk både mot TT, Tidningarnas Telegrambyrå och Sveriges Radio. Dagstidningarna kom däremot lindrigare undan.

Lysande reportage

-Det sänds ofta lysande reportage från SR, men man intervjuar sällan israeliska ansvariga, hävdar Abramowicz.

Abdirizak Waberi Hennes kollega från det Muslimska rådet - Abdirizak Waberi - tycker rapporteringen ändå är förhållandevis balanserad. Men han saknar bakgrund och fakta, vilket gör att bilden av det som händer ofta blir svårtolkad.

För lite religion?

Svenska kyrkans representant, prästen Hans Boeryd från Jönköping, önskar att medierna skulle släppa förytligandet och snuttifieringen.

Han vill ha in mer av historia och religionsbakgrund när det rapporteras.

Mer information ständig ambition

Och medierna, som i debatten representerades enbart av Lars Boström, utrikeschef på Dagens Nyheter (SVT:s representant dök aldrig upp) vill göra mer.

Hans Boeryd Medierna på ett minfält

Men han är ändå ganska nöjd med sin tidnings sätt att "ta sig fram över minfältet". För ett sådant ger man sig obevekligen ut på när man rapporterar från Mellanöstern.

-Få ämnen gör det svenska folket så upprört som Israel-Palestina-konflikten. Så fort vi skriver får vi starka reaktioner från båda håll att vi tar den andres parti, säger Lars Boström.

Hör tidigare Publicerat om Mellanöstern och medierna› här:

Inget Sacharov pris till Dawit Isaak

Dawit Isaak var en av tre nominerade till EU-parlamentets Sacharov-pris. Men det gick inte till Dawit.› Läs mer här:

Kommentera här (5 kommentarer)