TISDAG 15/1: Vi leker procentleken på redaktionen. Det vill säga, alla är anställda på olika procentsatser och är fullt upptagna med både livspussel och arbetspussel.

Men när en av producenterna sätter sig ner och börjar göra ett arbetsschema, ett färgkodat arbetsschema till och med, ja det är då man blir varm i hjärtat och kan börja lägga sin energi på väsentligheter. Som till exempel om min inflammerade hudsäck syns på pressbilden.

/Roger

I all festivalyra, missa inte att Miss Kicki har premiär den här helgen. Vi intervjuade regissören Håkon LIu och manusförfattaren Alex Haridi när filmen visades på Stockholms filmfestival. Den intervjun kan du lyssna på här  (som typ tredje ämne i programmet)

När vi kommer hem till Stockholm ska vi lägga ut det där fantastiska programmet som Anneli Dufva gjort om Pernilla Augusts ansikte - det är ju Pernilla som spelar huvudrollen i Miss Kicki.

Utöver alla mina andra uppgifter här nere i Göteborg så har jag också suttit i Novellfilmsjuryn. Därför kan jag inte låta bli att tipsa om att ni ska kolla på vinnaren ikväll i SVT1 23.00-

En mix av Kaurismäki, Roy Anderssons och Höstmannenregissören Jonas Jonas Selberg Augustséns skruvade hjärnor. Dessutom talas det bara Mienkäli (tornedalsfinska) i filmen. Hoppas de fantastiska himlarna går fram lika bra i tv som på stor duk (dessutom är det legendariske filmproducenten Freddy Jönsson som spelar lövblåsaren).

I spåren av GIFF så händer en massa saker i staden. Idag visade filmkollektivet Filmis upp sig.

Här är dom. Entusiastiska i ny lokal vid Masthugget och med ett tydligt mål. Att göra film.

Kul med nya produktionsgrupper!

/Lisa

Såg den sydafrikanska debutanten Oliver Hermanus film "Shirley Adams", som visas i serien TIBIDA =The Ingmar Bergman International Debut Award. Ett starkt drama där vi får vara med under några veckor i Shireys liv. Det börjar dramatiskt. Hennes son vill inte leva längre. För det oerhörda har just börjat sjunka in i honom, vetskapen om att han är  förlamad från nacken och nedåt efter en gängskjutning.

Det är en fin debut, varje bild känns genomtänkt. 

Efteråt på Q&A med regissören berättade Oliver Hermanus att han hämtat mycket inspiration från den danska konstnären Vilhelm Hammershoi och det märks i bilderna. Av Shirley ser vi mest hennes hår bakifrån när hon är i färd med att sköta alla vardagssysslor för att på sitt sätt försöka få livet att landa i någon sorts lunk.

Det är fantastiskt att alla dessa regissörer medverkar på festivalen och att de själva berättar om filmnerna efteråt. Dock kände jag mig generad som en 14 åring på skoldisco när en person i publiken ville ägna 15 minuter till att förklara för regissören att hon tyckte textningen var urdålig. 

Men hon hade rätt. Det är svårt att hänga med i african.

Så det hela slutade väl, med att jag lärde mig nånting och regissören lärde sig att tydligare text behövs i Svedala. Det här är en av anledningarna till att publik och filmskapare måste mötas. Det bryggar över en vi och dom känsla och understryker att det finns verkliga mottagare och å andra sidan visar att regissören är en person med ett eget tänk och agenda. Viktiga möten . Alla räknas alla behövs.

/Lisa

Först en stark förälskelse och sen ett försök att hantera kärleken. Hur ska den paketeras, hur ska man förhålla sig till varandra för att lyckas bevara de ideal man tror på.  Hur ska kärleken överleva konventioner, strukturer och ett samboskap? Är kärleken värd att väljas före allt man tror på?

King dom här frågorna kretsar dokumentären "Tusen och en natt ( jävla sköna män)" av konstnären Fateme Gosheh och filmaren Isa Vandi. Med Fateme Gosheh och Isa Vandi i huvudrollerna. Dom har filmat sig själva på deras relationsresa. Och vi får följa Fatemes innersta tankar och hennes kamp mellan idealen och kärleken.

Jag träffade dom båda i eftermiddags för en intervju.

Resultatet hör du på fredag i Kino och imorgon har filmen premiär på filmfestivalen.

/Lisa

Har just sett Margarethe von Trottas  film "Vision" som handlar om Hildegard von Bingen. Det kändes lite som att jag fick botgöring. En nunnefilm om en hjältinna som slogs mot klosterordens cementerade ordning och som utmanade en och annnan biskop. Det var utsålt på lunchvisningen. Och publiken var kanske den mest homogena hittils. Kvinnor med kort frisyr hårfärg åt det gråare hållet, designade glasögon, ryggsäckar och kofta.

/Lisa

Här är Roger mitt i ett blogginlägg och strax innan ïntervjun med Wallraff.  Men Wallraff är inte den enda regissör du möter i veckans kino. Roger har dessutom intervjuat Margreth Olin och Annette K Olesen. Annettes Drama  "Lille soldat" handlar om en hemvändande danska soldat.

Lyssna på fredag! 

/Lisa

Det fantastiska med GIFF är att dom visar så många filmer som ofta har kvalitet. Det mindre bra är den analkade stressen. Hur  ska vi hinna se allt allt allt? Idag krockade exempelvis pilgrimsdramat "Lourdes" av Jessica Haussner, familje-heroin-tragiska  "The Angel" av Magreth Olin och Paprika Steen som alkoholist i "Applause" av Martin Zandvliet.

Det är då filmfestivalen sträcker ut sin hemliga räddande hand. Båsen.  I små små bås utrustade med hörlurar, tv-skärmar och dvdspelare får den stressade pressmänniskan sitta still på ett ställe och ta igen film efter film.

Så trots krock lyckade jag i alla fall se både "The Angel" och "Lourdes".

/Lisa

Gjorde ett snabbt break och lämnade Göteborgs Filmfestival för en snabbis till Stockholm.  Uppgiften: att vara Annika Lantz dejt på årets Gaygala. Och vi kan väl säga att de som tyckte att Guldbaggejuryn fattade märkliga beslut skulle bli mäkta förvånade när de får se HBT-folkets val.

Varje gång som Maria Montezami från tv-serien Svenska Hollywoodfruar visade sig så gav publiken ifrån sig ett öronbedövande VRÅÅÅÅÅÅÅÅÅÅL. Serien blev också vald till årets tv, och Maria själv fick årets "Vi älskar dig"-pris.

Huvudpersonerna i dokumentären Sämre än djur fick årets hederspris, medan Män som hatar kvinnor blev årets film och Noomi Rapace årets hetero för sin insats i just den filmen (hennes tacktal som vari nspelat på video var bara marginellt längre än det på guldbaggegalan.

Det är ett surrealistiskt arrangemang där Lill-Babs och Siw Malmqvist är större än Agnes, och där publikens omåttliga kärlek till allt som andas kitsch aldrig slutar att förvåna mig. Att Fredrik Reinfeldt delade ut priset till årets homo är också ett smart val. Hur skaffar man sig polare inom politiken? Bjud med dem på årets roligaste fest, liksom. Även om Reinfeldt inte var helt övertygande när han handklappade som en liten tant till Agnes avslutande nummer.

Nu är jag tillbaka på filmfestivalen, och om en liten stund ska jag intervjua Günther Wallraff. Det ska bli spännande!

/Roger

Saker och ting är inte längre som förut. Den gamla slitna proggkostymen är nummera inlämnad till Emmaus, och är ersatt med lånekläder och smink från sponsorer. Jo, det är sant. Festivalens ledargarnityrs fodral och looks var faktiskt fixade av två företag. Lägg till det en uppsjö av priser (17 stycken totalt) och en några år gammal visningsserie som kort och gott heter "gala", så är det bara att konstatera att GIFF börjar likna vilken filmfestival som helst. Till det yttre. För stora delar av programmet ser ut som det brukar. Framför allt är det här platsen man pratar filmpolitik mer än någon annanstans.

Idag redovisade Svenska Filminstitutet sitt remissvar till den liggande filmutredningen, och det var inte så mycket nytt under solen. Man fortsätter att förorda ett filmavtal mellan branschens olika parter, snarare än en statlig filmpolitik. Tvärtom underkänner man utredningens grundförslag, och har fortsatt att lobba hos de politiska partierna för att få sin vilja igenom. Och här ligger man i total konflikt med branschens huvudorganisation som förordar en statlig filmpolitik, och en statlig filmskatt som finansiering. Vi går alltså in i en kulturpolitisk valrörelse med olika budskap från branschens huvudparter.

Annars är dagens huvudsakliga samtalsämnen: 1: de glashala gatorna. 2: Invigningsfestens märkliga inramning med skejtrink och kringskejtande kids mitt bland dansparen på stora dansgolvet. 3: De märkliga resultaten av guldbaggejuryns arbete. Hur kunde det bli ett så katastrofalt resultat.

Nu ska jag iväg till jämställdhetsdebatt i festivaltältet på Järntorget!

Hilsen

Roger

En kort rapport innan jag rusar iväg ner till invigningscocktailpartyt i tältet på Järntorget. Hittills har jag sett invignignsfilmen om José Gonzales, som vi pratar med i veckans Kino, den fantastiskt klaustrofobiska Lebanon och så den danska dystra historien om trafficking och dotter/far-relationer, Lille Soldat. Alla tre riktigt bra filmer. Vilken början! Lite utförligare rapporter kommer imorgon, hälsar Roger

I veckans Kino kan du höra en intervju med Sapphire, kvinnan som skrivit boken Push, som sedan blivit till bioaktuella filmen Precious.

När boken nu slutligen kommer ut på svenska så får den låna filmens namn. Och för Sapphire har det varit lite omtumlande att hennes 14 år gamla bok seglade upp på New York Times bestsellerlista. Och att hon nu flygs ända bort till Oslo för att få vara med på, flämt, SKAVLAN.

Där fick ju inte ens regissören till filmen Precious vara med, trots att han var på Sverigebesök under Stockholms filmfestival. Å andra sidan hade det kanske varit svårt att vara med på Skavlan när han nu inisterade på att göra de flesta intervjuerna liggande ner. Som när jag fick träffa honom. Nerbäddad i en hotellsäng. Den intervjun kan du lyssna på här (MP3) - precis i början av programmet.

"Till Vildingarnas Land" har premiär den 29 januari och vi vill gärna bjuda på några fina bilder från den filmen.  Hör också om när barnkultur blir vuxen i veckans Kino.

/Lisa

Andrea Arnolds "Fish Tank" är en Kinofavorit. Här kan ni höra reportaget om filmen från i höstas.

Enjoy!

Lisa

I kvällens Kino kan du höra en intervju med regissören Daniel Espinosa vars film Snabba Cash har fått ett välvilligt mottagande av de svenska filmkritikerna idag. Mer välvilligt än de behandlar varandra, för den senaste veckorna har präglats av två stora kritikerfajter.

Först var det Dn:s Johan Croneman som gick till attack mot två av skribenterna på sajtenWeird Science . De hade dissat honom och nu ägnade han inledningen av sinrecension av Det vita bandet åt att visa på likheterna mellan två av bloggarna och upprinnelsen till nazismen.

Sedan var det Hynek Pallas på Svenska Dagbladet och Weird Science som på sin blogg valde att utnämna TT Spektras Erik Helmersson till sveriges sämsta filmkritiker . Varpå han gick tillmotattack på Expressens kultursidor.

Om man försöker göra någon analys av de här utfallen så är det kanske att filmkritikernas roll blivit allt mer marginaliserad. Och att man nu försöker profilera sig lite starkare genom att skruva upp volymen, och dissa sina kollegor istället för filmerna man ser. Kulturjournalistiskt underhållningsvåld kallade en kollega det, och jag fick en klump i magen. Jag gillar ju inte ens underhållningsvåld på film. Än mindre i min egen yrkesgrupp.

Jag hade alltid tänkt mig att kulturdebatten skulle vara mer som en tv-serie skriven av Aaron Sorkin än förutsägbart dussinvåld. Liksom ett fjäderlätt, inspirerat och smart samtal där man dödar varandras argument med intelligen, snarare än att dela ut grova rallarsvingar och sänka sig till samma nivå som vilken dussinkommentator som helst på nätet.

Om det däremot är något som landets alla filmkritiker verkar ha kunnat enas kring så är det den undermåliga nivån på årets guldbaggenomineringar. Om du tittade på torsdagens Kulturnyheterna i SVT så kunde du till exempel se mig gnälla lite över att det fantastiska filmåret 2009 summerades av guldbaggejuryn genom att man helt ignorerade nytänkande och experimentella filmer. Vi har ett inslag om det också i dagens Kino, och på SVT.s kulturnyheterna har man på ett väldigt konkret sätt försökt göra något åt de undermåliga nomineringarna genom att starta sin egen kategori: Årets nykomling.Gå in och rösta!

/Roger

(här finns alla detaljer om hur baggarna väljs ut)