Många gånger händer det både väntade och oväntade saker backstage till världens konserthallar. Berwaldhallen med alla sina artister under Östersjöfestivalen är inget undantag! På vakten Johnnys Östersjöfestivalblogg kan du läsa det senaste (måndag den 31 augusti är Johnny ledig och Alexandra rycker in i hans ställe).

En konsert kvar, och sedan befinner sig de svenska Östersjöfestivalmänniskorna - om inte i sjunde himlen - så i alla fall på ett flygplan på väg hem. Som förtrupp skickar de en brevduva, vilkens lilla meddelande jag nyss har skrynklat upp, och härmed delgiver er.

Jamen sedärja, Östersjöfestivalen 09 är inte riktigt slut, utan den fortsätter ju faktiskt utomlands, närmare bestämt i Bryssel. Bland andra Radiokören, Sveriges Radios Symfoniorkester och dirigenterna Esa-Pekka Salonen och Valery Gergiev gästspelar där, och framför fem konserter ur festivalprogrammet (läs mer om saken här).

Nå, tack vare teknikens under (eller tja .. vanliga mail) kan det - trots att inte jag är med - Östersjöfestivalbloggas ändå. Diana Esposito, det är hon som är Berwaldhallens Marknadskoordinator/Pressansvarige och som syns på bilden här ovan, har skickat mig ett par texter samt en hel hög med bilder. Efter "Läs mer" lägger jag upp den ena texten hon mailade. Sedan kommer en massa bilder, och sist den andra mailtexten.

Östersjöfestivalen är slut för den här gången och hallen ligger i mörker.

Detta lugn varar dock inte länge, för the show must go on som vanligt, och redan ikväll är det konsert igen, fast nu utan festival-prefix.

I det så kallade kontrollrummet vistas de som har kontrollen över hur det låter. Det som spelas och sjungs i Berwaldhallen spelas in och sänds ut, och då är ju detta med ljud hyfsat viktigt. Därinne dväljes ljudtekniker och producenter, således.

... scengolvet är uppdelat i en massa sektioner? Jodå, så är det, och under var och en av dessa finns det en hiss.

I Berwaldhallens övre foajé kan man beskåda ett stort keramikansikte. Skulpturens namn är Vindens dotter , och den är skapad (1979) av Hertha Hillfon. Men det finns lite konst inne på de icke-publika områdena i Berwaldhallen också, sånt som normalt bara personal kan se. Jag plåtade ett par saker.

Det här är Valery Gergiev, som han såg ut när han passerade min receptionslucka i artistentrén, på sin väg in mot konserten igår kväll, där han skulle dirigera World Orchestra for Peace.

Hade man ingen möjlighet att närvara igår så går det ändå bra att lyssna på konserten: På radio.

Världsnaturfonden WWF är samarbetspartners med Östersjöfestivalen. Det har varit någon form av seminarium, och i skrivande stund fikar de på övre plan här.

Som vakt/receptionist, sittandes innanför artistentrén i Berwaldhallen, måste man besitta en liten dos av simultanförmåga. Jag gör det. Inte mycket kanske, men i alla fall tillräckligt för att jag ska klara av mitt jobb, blogga på den här bloggen OCH ta mig en snabbtitt ute på internet - samtidigt.

Det repas inför Verdis Requiem igen. Det låter skräckinjagande och mäktigt, precis som det antagligen ska låta när Guds vrede faller över en. Till skillnad mot sist, när jag fotade Requiem-repet genom en dörr, gick jag idag in i salen och brände av ett par bilder.

Denna onsdagkväll spelas (eller om det heter framförs) Mahlers Symfoni nr 5 ciss-moll i Berwaldhallen. För den filmintresserade kan det kanske vara av intresse att få veta att delar av den fungerade som filmmusik till Viscontis Döden i Venedig, vilket passar finfint då ju Stockholm brukar kallas nordens Venedig. Det där med döden kan vi lämna utanför.

/Johnny Söderberg, vakt i Berwaldhallen

Den som styr upp (alternativt stökar till) verksamheten i Berwaldhallens undervegetation (nedre plan, bakom scenen). Heter Johan Hertzberg. Jag vågade mig på att ställa honom några frågor.

Verdis Requiem spelas torsdagen den 3:e September. Sett genom ett litet fönster i en tjock och ljudisolerande dörr ser det ut så här när orkestern övar inför det.

Har man ingen möjlighet att se konserten live kan man se den på webb-tv: HÄR.

/Johnny Söderberg, vakt i Berwaldhallen

Berwaldhallens biljettkassa liknar inte kassorna på hamburgerrestauranger, och med det menar jag att kön framför biljettluckan inte pressar på oavbrutet från öppning till stängning. Fast jovisst, ibland är det ju så, men oftast inte.

Utöver musiken handlar även Östersjöfestivalen om miljön kring och i Östersjön. En av Östersjöfestivalens samarbetspartners är Världsnaturfonden (WWF).